Den håller sig till schemat, sommarfebern. Förra vintern drog den igång med buller och brak redan på juldagen när jag såg ett Allsång på Skansen-tillbakablicksprogram och växlade då mellan DENNA och DENNA spotifylistan och lyssnade på shuffle dag ut och dag in. Inte visste jag då att om cirkus ett halvår senare skulle jag sitta där i publiken under ungefär världens varmaste dag och sitta i lägga-krokben-avstånd från både Ola Salo och Järvheden? Och jag trodde då absolut inte att självaste Anders Lundin skulle ställa sig bredvid mig och sticka mikrofonen under näsan på mig mitt under genrepet. Men se på tusan, så blidde det.

Så nu går jag igenom gamla sommarbilder och lyssnar på Stenmarck, mmmmbop.



Okej mamma Ståhl, vi måste till Stockholm i sommar igen. Annars vettekatten vad jag kommer ta mig till.