Ska försöka fatta mig relativt kort.

Dilba var för mesig för låten, annars var låten riktigt bra kan jag tycka. Kommer nog lyssna på den på ipoden sådär ibland.

Swingflys låt växte. Konstigt nog var det den första låten jag började sjunga på när jag kom hem, skumt. Idol-Christoffers förtjänst dock, ehhehe.

Jenny Silver tappade nästan lite live. På nåt knepigt sätt. Tycker den är småmysig, men den får inte vinna. Inga fler medelålders schlagertanter i ESC, tack. Bara Carola som klarar av sånt.

Jonas Matssons framträdande var lite småpinigt, koreografin kändes lite 9:an-spex sådär. Kan inte sluta gilla själva låten, men han sjöng ganska jättedåligt ikväll. Får nöja mig med studioversionen sen.

Så var det ju Le Kid. Le Kid, Le Kid, Le Kid. Den växte nåt enormt när man hörde hela låten och den blev lite av en favorit. Men självklart hänger inte svenska folket med i svängarna och låter guldkornet bli 5:a och snubbla på mållinjen, precis som Lovestoneds låt i fjol som jag också blev helt betuttad i. Det sög ju. Jag får se det från den ljusa sidan - den dyker troligtvis upp på spotify snart nog.

Rasmus Viberg sjöng ju rent och så vilket var skönt, men låten är fortfarande för lam. Jätteknepigt var dock att innan festivalen börjat och jag satte mig i soffan så satt jag och nynnade på den? Vafalls? Aja.

Pernilla Andersson var lika jättebra som jag var inställd på, förstå att myslyssna på den låten på bussen om morgnarna, klockren bil/bussmusik. Gilla, gilla.

Och så sist men inte minst - Danny. Faktiskt jättesnyggt nummer och globensjälvklar, och jag lär gå runt och sjunga på låten lite nu och då. Kanske inte bästa låten jag hört direkt, men jag gillar den ändå. Säger som jag läst på många schlagerrecensioner under de här dagarna - Danny är bättre än låten. Men det funkar ändå.

Den var den deltävlingen det. Nu måste jag börja längta efter nästa lördag. Hundra år dit ju. Crappers.